Läste just en debattartikel på DN`S hemsida om vår pension och pensionsåldern. Får mig att fundera över hur jag själv vill ha det den dagen då det är dags? En fråga som gör att man snabbt tänker på hur ens pensionsparande går så här i krisen tecken. Och ja inte är det så fina siffror i kuvertet man erhåller från PPM, sjunkit rejält sista tiden " suck " *L* men vad gör det nä inget man ska tänka på jag lever och börjar känna mig väldigt pigg trots ett rätt så hårt år 2008. Har en stadig inkomst som man gör rätt för och lite till, så ett par år till innan man ska tänka på hur ens nästa strid i arbetslivet ska bli och va. För att fortsätt ja visst vill jag det men hur länge orkar kroppen och själen? Nätterna tär och ja som sagt man blir inte yngre men väl mer mogen och bör nog tänka på hur jag vill ha det. Skulle det vara möjligt jobba kvar så visst den vänskap som skapas är enorm, den uppgift man utför känns så enorm då man kan hjälpa individer i nöd. Den andra sidan man möter så nära och ger en vissa bitar till den syn man har på människan och individen.
Nåja ett par år till sen så tar vi en stark funderare över sista striden som väntar innan den dagen då det är dags. Kanske man är kvar i detta yrke men med stor sannolikhet så finns jag då inom något annat, vad det vettte fåglarna inte i dag då är min livssituation att fånga dagen det viktigaste och det går bra känns det som i alla fall.
Lite mer att fila på innan vi lägger in årskrönikan.
Mackan
