Lux Et Veritas

" Est quaedam flere voluptas " det finns en sorts tillfredställelse i att gråta......


Tänk vad lite det behövs för att få känna sig eftertraktad. Ja jag menar nu som person att man känner sig välkommen då man åker till Stg hälsar på sin goda vänner där nere. Fast finna vägen just nu, nja den är på gång och vem vet vad som sker efter nyår kanske man åker ner och göra en tid där nere igen. Vi får se men just nu hemma och få finna sig åter på banan och inte vara den där ledsna typen som tidigare detta år. Visst vissa dagar kan nog vara så men visst känns det att man är på god väg tillbaka till ett bättre välmående. Och ja visst vänner är vitktigt om det ska lyckas men även andra viktiga personer finns som (  ) , syskon o övrig släkt. Även så har arbetet en viktigt del i detta och då ett antal personer där som  lyssnar o verkligen förstår och ser saker från en annan sida och kan ge en sina reflektioner på detta. Finns inget ställe som är bättre att jobba på känner jag idag då det gäller att ta hand om varandra. Verkligen att bra gäng då det gäller dessa frågor. Visst även vid andra tillfällen så är det ett trevligt gäng. Och jag hoppas även att man lyssnar på mig i dessa dagar då det gäller ps som jag sände mail om*L*. Chefen ska ha stor kredit med verkligen, och jag hoppas det blir bättre med O tänker på er.

Vad har då dagen gett ja en trevlig lunch med I och fick då en inbjudan på CL att närvara vid en invigning inom en snar framtid. Tänker gå om jag är ledig tror jag se lite annat än denna värld man tillbringar jobbet i. Kanske man finner något att ta med till oss också vem vet. En tur i luren och har fixat och donat lite med. Ringde M men fick inge svar denna afton kanske sussade inför kneg.

I dag kom även ett mail om uppdateringen så på fredag blir det dags åka på möte med övriga i gruppen. Ner till ssö för lite snack om hur vi lägger upp detta efter nyår. Sen så blir det nog då också kanske stanna och hälsa på syrran men vi får se.
Ja mostra inne igen och mår dåligt vad ska detta ge då ja bara vänta o se hur det går............ inge kuligt inte ...

Sen enligt önskan så tar vi en fräckis denna kväll. Vänta ska vi se vad vi finner för något.

Den handlar om två ungmöar i 70-årsåldern som var ute och gick på en badstrand. Där var ganska mycket folk som låg och solade. En gubbe som hade solat så mycket att han hade bränt sig över nästan hela kroppen låg nergrävd i sanden. Den enda kroppsdel som fortfarande var vit var snoppen. Han hade därför grävt ner sig så att endast denna kroppsdel stack upp ovanför sanden för att bli lika brun som den övriga kroppen. När de gamla tanterna passerar det som syns av gubben så säger en av dem:
- Tänk, när vi var unga då fanns det inga sådana för oss, men nu växer de vilt. :)