Tisdagkväll.
Goder afton.
Ja börjar där jag slutar. Kostar det mycket energi detta ja gör nog det en hel del. Kan tänka att det finns hos båda även om den andre är den som hade vilja att gå vidare. Eller är det så att man skäms lite eller inte vill visa en rädsla inför sin x på varför man ville gå vidare?! Eller har man fått för sig saker som gör en rädd? Kan det tänkas vara så att man pga av svårt älska får för sig då man inte pratar ut att på detta sätt är det och då agerar där efter. Inte efter vad som sanningen säger alla gånger. Vet att jag aldrig skulle göra någon illa på något sätt. Nu är man i en kris på väg upp och har man varit nere i mörka skogen kanske man uppträtt på ett för någon nytt konstigt sätt. Och här tror jag samtalet kan lösa mycket. i mitt fall så skulle det vad jag känner idag kunnat lindra fallet och fått ett bättre avslut och då hade nog läget idag varit bättre med. Men med tiden så kommer säkert vissa funderingar få svar på varför det var så här just då. Fast o andra sidan så finns det individer som säkert skulle med avsikt vilja såra mer då man kanske känner att det är den andres fel att det blev så här. Det är den biten jag skulle vilja se mer av att vilja ge ett bättre avslut för alla parter. Tror dock det är svårt med tanke på hur samhället ser ut idag. Hoppas kan man ju alltid göra.
En önskan är ju att just du ska läsa detta o se vad jag tycker och tänker och kanske ge en tanke.
Ska ta till mig en del från boken av Nisse Simonsson "Varför vi mår så dåligt då vi har det så bra?" väl läsvärd som många borde läsa även psykiatrin som kan få en annan infallsvinkel till bättre behandling kanske?! För är det så lätt må bra så varför mår man då så dåligt.
Saknaden av mina släktingar är också stor och var ju det som gjorde att jag tappade energin i att ge kärlek, lyssna på dina tankar, förstå att det är en del att ändra i handlandet en tid. Men då man då känner att det är på ett sätt och sen får veta att det var på tok fel ja men säg det och göm inte dina känslor. Jag hade inte blicken som sa nu ska vi ta denna tanke till sin spets, gick vidare för snabbt i vissa diskutioner men det berodde på tanken till de avlidna som slet i en. Då är man mer mogen få hjälp ut med dessa inte ta in nya och då blir det en konflikt. En konflikt mellan kärlek och energin som rann ut. Vilket då gjorde att kanske min kärlek kändes sval. Visst men lågan hade kunnat tändas om jag visste vissa saker som jag idag vet. Men inte alltid lätt då man är olika som indvider på vilket sätt man möts i vissa tankar. Och blev lite venus o mars här känner jag. Men visst även jag har ansvar att ta upp saker, dock svårt känna av då man är låg. Känner tiden i Stlm gjorde att jag fann energin men fick inte chans visa det då man kom hem. Visst chans är också ett inslag i livet eller men så ser jag det. För visst chansar man ganska så ofta i livet? Nä nu dags ut en sväng innan middagen ska sitta som en smäck.
Återkommer inom kort med fler tankar o livet idag.....
Mackan
Ja börjar där jag slutar. Kostar det mycket energi detta ja gör nog det en hel del. Kan tänka att det finns hos båda även om den andre är den som hade vilja att gå vidare. Eller är det så att man skäms lite eller inte vill visa en rädsla inför sin x på varför man ville gå vidare?! Eller har man fått för sig saker som gör en rädd? Kan det tänkas vara så att man pga av svårt älska får för sig då man inte pratar ut att på detta sätt är det och då agerar där efter. Inte efter vad som sanningen säger alla gånger. Vet att jag aldrig skulle göra någon illa på något sätt. Nu är man i en kris på väg upp och har man varit nere i mörka skogen kanske man uppträtt på ett för någon nytt konstigt sätt. Och här tror jag samtalet kan lösa mycket. i mitt fall så skulle det vad jag känner idag kunnat lindra fallet och fått ett bättre avslut och då hade nog läget idag varit bättre med. Men med tiden så kommer säkert vissa funderingar få svar på varför det var så här just då. Fast o andra sidan så finns det individer som säkert skulle med avsikt vilja såra mer då man kanske känner att det är den andres fel att det blev så här. Det är den biten jag skulle vilja se mer av att vilja ge ett bättre avslut för alla parter. Tror dock det är svårt med tanke på hur samhället ser ut idag. Hoppas kan man ju alltid göra.
En önskan är ju att just du ska läsa detta o se vad jag tycker och tänker och kanske ge en tanke.
Ska ta till mig en del från boken av Nisse Simonsson "Varför vi mår så dåligt då vi har det så bra?" väl läsvärd som många borde läsa även psykiatrin som kan få en annan infallsvinkel till bättre behandling kanske?! För är det så lätt må bra så varför mår man då så dåligt.
Saknaden av mina släktingar är också stor och var ju det som gjorde att jag tappade energin i att ge kärlek, lyssna på dina tankar, förstå att det är en del att ändra i handlandet en tid. Men då man då känner att det är på ett sätt och sen får veta att det var på tok fel ja men säg det och göm inte dina känslor. Jag hade inte blicken som sa nu ska vi ta denna tanke till sin spets, gick vidare för snabbt i vissa diskutioner men det berodde på tanken till de avlidna som slet i en. Då är man mer mogen få hjälp ut med dessa inte ta in nya och då blir det en konflikt. En konflikt mellan kärlek och energin som rann ut. Vilket då gjorde att kanske min kärlek kändes sval. Visst men lågan hade kunnat tändas om jag visste vissa saker som jag idag vet. Men inte alltid lätt då man är olika som indvider på vilket sätt man möts i vissa tankar. Och blev lite venus o mars här känner jag. Men visst även jag har ansvar att ta upp saker, dock svårt känna av då man är låg. Känner tiden i Stlm gjorde att jag fann energin men fick inte chans visa det då man kom hem. Visst chans är också ett inslag i livet eller men så ser jag det. För visst chansar man ganska så ofta i livet? Nä nu dags ut en sväng innan middagen ska sitta som en smäck.
Återkommer inom kort med fler tankar o livet idag.....
Mackan
Kommentarer
Trackback
